Foder och vatten

Foder och vatten

20170910_161609_001

Lite råd om foder

Det är en hel vetenskap i sig så jag kommer inte att gå så djupt in på det här med utfodring här. Men tänk på att värpande höns behöver bra foder! Att bara ge dem äppleskrottar, gräsklipp och gammalt bröd är inte tillräckligt. De behöver protein (höns är inte vegetarianer i naturen; de äter maskar, insekter, spindlar och ibland också någon liten gnagare eller småfågelägg), och värper de så behöver de en hel del kalk också, till att bilda äggskalen. Växande kycklingar bör å andra sidan inte få alltför mycket kalk i fodret, det kan ge andra problem.

Det enklaste är faktiskt att köpa ett färdigt hönsfoder, och så komplettera med gräs, ogräs och annat, så vet man att hönsen får i sig vad de behöver. Att utfodra med köksavfall som innehåller animaliska livsmedel (kött, ägg…) är inte att rekommendera, av smittskyddsskäl. Höns är inte överdrivet känsliga, men fodret ska inte vara mögligt eller ruttet. Även vattenkvaliteten är viktig för att hönsen ska må bra: vattentråget eller vattenautomaten ska inte innehålla en massa skräp eller alger. Töm och rengör ofta! Och på vintern är det viktigt att vattnet inte fryser, så man bör se till att inte ha minusgrader i hönshuset. Hönsen bör alltid ha fri tillgång till vatten; att vara utan vatten kan vara en klar stressfaktor för dem.

Hur vet man då om hönsen är i lagom hull? Jo, det är relativt lätt att känna efter. Alla höns har ett ben, kallat bröstbenet, framtill och ner mot buken. Där ska bröstmusklerna sitta, de som hos fåglar är de muskler som jobbar när vingarna ska flaxa och fågeln flyga. Om hönan får för lite mat eller av annat skäl är i dålig kondition blir dessa muskler tunna och förtvinade. Det kan man lätt känna utanpå, genom att föra fingrarna, tumme mot pekfinger, längs bröstbenskammen. På en mager höna känns bröstbenet mycket tydligt, och muskellagret är tunt. På en fet höna är bröstmuskler och fett så tjockt att det buktar ut längre än vad benkammen gör, och på en höna i lagom kondition hamnar man någonstans däremellan. Om man tar för vana att känna på hönsen då och då, så lär man sig hur det ska kännas och märker om någon höna har tappat i kondition.

Bröstben i genomskärning

Hönsskelett